I dag offentliggjorde Europeiska unionens domstol i Luxemburg pressmeddelande nr. 141/20 om domen i det franska rättsfallet C-663/18.
Det rättsliga målet handlar om två franska direktörer i ett företag som distribuerade CBD vapeolja för elektroniska cigaretter i Frankrike. CBD-oljan producerades i Tjeckien från lagliga hampaplantor och extraherades från hela växtbiomassan, inklusive cannabisblad och blommor.
Rättens dom konstaterar domstolen att EU rätten, särskilt bestämmelserna om fri rörlighet för varor mellan EU:s medlemsstater (som inkluderar Norge och Schweiz), utgör hinder för nationell lagstiftning av det slag som är aktuellt.
Domstolen konstaterar att bestämmelserna om fri rörlighet för varor inom Europeiska unionen (artiklarna 34 och 36 FEUF) är tillämpliga, eftersom det CBD som är i fråga i målet vid den nationella domstolen inte kan betraktas som ett "narkotiskt preparat".
Domstolen konstaterar att för att definiera begreppen "narkotika" och "narkotiska preparat" hänvisar unionsrätten bland annat till två FN-konventioner: konventionen om psykotropa ämnen och den enda konventionen om narkotika. CBD nämns dock inte i den förstnämnda konventionen och även om det är sant att en bokstavlig tolkning av den sistnämnda konventionen skulle kunna leda till att CBD klassificeras som narkotika, i den mån det är ett cannabisextrakt, skulle en sådan tolkning strida mot den allmänna andan i denna konvention och mot dess mål att skydda ""mänsklighetens hälsa och välfärd"". Domstolen konstaterar att enligt det aktuella vetenskapliga kunskapsläget, som det är nödvändigt att beakta, tycks CBD i fråga, till skillnad från tetrahydrocannabinol (vanligen kallat THC), en annan cannabinoid i hampa, inte ha någon psykotropisk effekt eller någon skadlig inverkan på människors hälsa.
Domstolen konstaterar därefter att bestämmelserna om fri rörlighet för varor utgör hinder för lokal lagstiftning. Förbudet mot saluföring av CBD utgör en åtgärd med motsvarande verkan som kvantitativa importrestriktioner, vilka är förbjudna enligt artikel 34 FEUF. Domstolen erinrar dock om att denna lagstiftning kan motiveras av någon av de grunder för allmänintresse som anges i artikel 36 FEUF, såsom det mål om skydd av folkhälsan som Republiken Frankrike åberopar, under förutsättning att denna lagstiftning är lämplig för att säkerställa att detta mål uppnås och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det.
Men även om den sistnämnda bedömningen ankommer på den nationella domstolen att göra, ger domstolen två insikter i detta avseende.
För det första konstaterar den att det verkar som om förbudet mot saluföring inte skulle påverka syntetiskt CBD, som skulle ha samma egenskaper som det aktuella CBD:t och som skulle kunna användas som ersättning för det senare.
För det andra godtar domstolen att Republiken Frankrike förvisso inte är skyldig att visa att CBD:s farliga egenskaper är identiska med vissa narkotiska droger. Den nationella domstolen måste dock bedöma tillgängliga vetenskapliga uppgifter för att försäkra sig om att den verkliga risk för folkhälsan som påstås inte förefaller vara baserad på rent hypotetiska överväganden.
Ett beslut om att förbjuda saluföring av CBD, som faktiskt utgör det mest restriktiva hindret för handeln med produkter som lagligen tillverkas och saluförs i andra medlemsstater, kan endast antas om denna risk förefaller vara tillräckligt fastställd.
De franska myndigheterna lyckades naturligtvis inte visa att CBD skulle utgöra en risk för folkhälsan och förlorade därför målet mot de två tidigare direktörerna i det franska företaget.
Detta domstolsbeslut kommer att ha företräde i alla EU:s medlemsstater.
Källor:
Curia.europa.eu (pressmeddelande och fullständig dom på franska).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av regler för direktstöd till jordbrukare inom ramen för stödsystem inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) nr 73/2009 (EUT L 347, s. 608), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en gemensam organisation av marknaden för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, s. 671).
United Nations Convention on Psychotropic Substances, 1971, ingången i Wien den 21 februari 1971 (United Nations Treaty Series, vol. 1019, nr 14956).
United Nations Single Convention on Narcotic Drugs, 1961, ingången i New York den 30 mars 1961, ändrad genom 1972 års protokoll (United Nations Treaty Series, vol. 520, No 7515).
